Jag tror inte att jag har insett det helt än, eller rättare sagt, jag vill inte inse de. Att veta att jag aldrig mer kommer får höra din röst eller få krama dig igen krossar mitt hjärta om och om igen.

 

Jag kan inte tänka mig hur mitt paradis kommer vara utan dig, du var ju den största anledningen till varför jag hade mitt paradis uppe i Dalarna. Nu när du är borta så saknas liksom den viktigaste biten, den biten som gjorde allt perfekt. Sjön, utsikten, stugan, promenaderna, de är inget utan dig där.

 

En av de sakerna som jag kommer att sakna mest, förutom dig såklart, är våra mysiga vinterdagar och kvällar, när vi åkte in till gropen på sportlovet, gick till gamla brandstationen och åt vofflor, alla mysiga stunder framför den sprakande brasan. Hade det inte varit för dig så hade jag aldrig sett skönheten i vinterna och jag hade aldrig fått göra en av de sakerna som jag älskar mest, åka skidor.

 

Du gjorde så mycket för alla oss och du tog med oss på saker, lät oss uppleva saker som vi inte hade fått uppleva om det inte var för dig och jag kan nog aldrig tacka dig nog för de.

 

Jag älskar dig nu och föralltid min vackra mommo ♥