Läste twitter igår och en jag följer skrev "En dag så torkar tårarna". Jag vill gärna tro de, jag vill gärna tro att en dag så slutar jag gråta, en dag så gör det inte lika ont längre, en dag så torkar tårarna. Jag vet att det är länge kvar tills det händer, jag vet att det kommer vara jobbigt en lång tid framöver men att veta att det någon dag kommer bli bättre gör det hela lite lättare. Att dessutom veta att jag har vänner och familj som står bakom mig och stöttar mig, ni betyder mer för mig än ni någonsin kan förstå.

När jag var i Norrköping så fick jag vara med på skoj efter skolan, det är som ett fritids men religiöst, vi lekte olika värderings-övningar och en fråga kom upp, "vem skulle du välja att hjälpa, din syster/bror eller din vän?". Jag älskar mina systrar över allt annat men jag var ändå lite kluven, för mina vänner är för mig syskon som jag själv fått välja.

Jag är en sådan person som tycker att det är lättare att skriva om jobbiga saker än att prata om dem, det var av den anledningen som jag skapade den här bloggen, så egentligen vet jag inte om jag har pratat så mycket om min sorg med mina vänner eller med min familj. De har ändå fått mig att må bättre genom att bara finnas där så jag vet att jag kan prata med dem om jag skulle behöva.

Solsken och inte ett moln på himmelen, precis som dagen du gick bort och som på dagen för din begravning, det gör mig lite ledsen men ändå glad. Jag påminns om dig och skrattar för mig själv åt alla underbara minnen men samtidigt blir jag ledsen för jag vet att vi inte kommer skapa några nya. Jag ska fortsätta skratta åt våra minnen fortsätta prata om dig och på så sätt hålla dig levande.