Jag tänker ofta på hur orättvist det är, hur orättvist det är att ju DU fick cancer, att just DU dog. Du förgyllde ju liksom allas vardag, du gjorde allas våra liv mycket, mycket bättre. Du gjorde någonting med ditt liv, du satt inte bara hemma och slösade bort dina dagar som många andra gör, du var alltid ute på nya äventyr. Du älskade livet mer än någon annan som jag någonsin träffat och därför känns det så jävla orättvist att det drabbade dig. Jag ska inte skriva att jag önskar att det drabbade någon annan för det gör jag inte, jag önskar bara att ingen någonsin ska behöva drabbas, inte fören de har hittat ett botemedel som verkligen fungerar i alla fall.

Jobbigast är det när man ser bilder på personer som vann kampen, visst jag blir glad för deras skull även fast jag inte känner dem, men varför kunde inte du haft den turen? Varför var du tvungen att få en tumör bredvid en stor aorta så att den inte gick att operera bort? Varför?

Jag önskar att någon kunde svara på alla mina frågor, att någon kunde svaren på exakt allt som jag vill veta. Men jag får väl bara lära mig att leva med det, vi lever ju trots allt i en orättvis värld.